Och vi är tillbaka!! Wiihoo!
Tro de eller ej... När alex och david kom tillbaka från slip and fly var de lyckligare än 2 små pojkar efter inhandlat lördagsgodis. På den nivån att Malou och Golda blev övertalade att följa med dagen därpå. Självklart blir otursmänniskan i gänget sjuk… tack för den Alex! Medans Malou och Alex äter chips och tittar på film i bungalowen, roar sig Golda och David med rutschkanor, volleyboll, lerbrottning och gött käk. Senare samma dag var det äntligen dags för det vi kom till Koh Phangan för… Full Moon Party! Golda och David fick helt enkelt göra partyt på egen hand. Ett hejdundras strandpartaj med 40 tusen människor där alla går runt med kreativa och mindre kreativa målningar av självlysande neonkroppsfärger.
Med Alex fortfarande i feber bär de av mot Koh Tao. Självklart gör vi det man ”ska” göra där, vilket är att ta dykcertifikat. Här stöter vi på några goa vänner från Göteborg (Stina, Ida och Anna) som efter lätt övertalan blir våra dykpartners. Trots att Golda och Malou var osäkra på om de skulle klara av allt vad dykningen innebär och erbjuder trotsade de alla tvivel. Låt mig precentera vårt resegäng som färdiga avancerade open water dykare (David har redan varit det i 4 år). Under våra två kurser har vi fått dyka 9 dyk, varav vi varit nere på 30m djup, dykt vid ett vrak som varit delaktigt i andra världskriget, lärt oss navigera under vatten och varit nere på 18m på ett nattdyk (totalt bäcksvart där ficklampa var ända möjligheten till att få en uns sikt). Malou som har en enorm rädsla för mörker tog sig med nöd och näppe igenom dyket. Gråtandes, hårt grepp om Alex hand, ansiktet i instruktörens fenor var det som var nyckeln till framgång. Golda stackaren kunde inte genomföra dyket då hennes trånga hörselgångar spökade och hon kunde inte tryckutjämna. David som såg fram emot att filma nattdyket, fortsatte dyket utan Golda, men karman kom ikapp. Innan han nådde botten hann Go Pron före och försvann spårlöst. Som om det inte vore pinsamt nog, var Go Pron en 50 års present till Karl-Henrik (goldas pappa)…
Undertiden vi lärt oss allt om dykning har David mått prima. Han har gått en uppfräshningskurs där han förnyade sitt certifikat, gjort ett dyk på egenhand och sedan varit med under våra 5 dyk på den avancerade kursen.
Kvällarna har vi spenderat med mat, livemusik, massage, volleyboll på stranden, solnedgångar och andra mysfaktorer som får vardagen att bli lite bättre. Ofta tidig läggdags då trycket på havsbottnen får en att bli mör som efter ett riktigt hårt träningspass.
Resan fortsätter över till västkusten där PhiPhi står på tur. Det tog oss en hel dag av resande och en mellanlandning i Krabi för en natt innan ön var nådd. Vi bosatte oss på en lugnare del av ön där taxibåt var enda alternativet att nå stranden på. Här kände vi oss väldigt låsta då vi inte kunde ta oss dit vi ville när vi ville. Nästa dag upplevde vi PhiPhi på bästa sätt, nämligen hyrde en longtail-båt och bad han köra runt oss till sevärdheter. Vi åkte till den mest kända stranden Maya Bay (där Leonardo Dicaprio har varit), men vi han inte komma närmare än 200 meter ifrån standen innan vi såg att det fanns mer människor än sand på stranden. Så vi beslutade oss för att strandturen skulle konverteras till en snorkeltur istället. Vilket ledde till fina minnen och fina bilder på den fantastiska naturen och dess öliv. Höjdpunkten för David, Golda och Malou var att se döden i vitögat (i alla fall för Golda), då vi fick äran att se en svartfenig rev-HAJ! Paniken hann aldrig nå hundra procent då hajen ”bara” var en meter. David hade turen att ha svärfars Nya och Bättre inköpta 50 årspresent. En Go Pro Hero 4. Så med ett enkelt klick så var hajen med på film!
Som svenskarnas andra hem Thailand är, träffar vi på Goldas kära vän Marina med resenärer. Golda och David stannar en extra dag för att umgås med dem. Medan Malle och Alle drar vidare till Koh Lanta för att finnas som charterguider när Golda och David kommer. Som tur var. Första ögonkastet på Lanta var inte vackert. Men efter Malle och Alles research hittar vi flera guldkorn på ön och tycker om den mer och mer. Vi var på ett rescuecenter för skadade och hemlösa hundar och katter. Där kunde man kela, gå promenad med hundarna och donera en slant. Här hyrde vi även moppe som tog oss på vackra slingriga djungelvägar med underbar kustutsikt och åt fantastisk mat som inte var thailändsk.
Rastlösheten hos David och Alex kliade som lopporna på strandhundarna. De åkte på ”Adventure ture” vilket innebar 250cc kross hojar som man åkte in en sväng i Lantas djungel och countryside. Dock hade ägaren brist på krosshojar, så han själv åkte på en scooter och David fick en motorcykel som var gjord för asfalt och inte för grus och lera. Eftersom david inte var erfaren åkare i terräng blev turen desto svårare utan krossdäck. Vilket resulterade i en vurpa i 50-60km/h. Som tur var blev det bara tre små skrapsår. Och senare bytte david och alex hoj. Överlag var turen en kanondag och det gick inte att få en syrl i vädret när de kom tillbaka från turen!
Koh Lipe, Thailands Maldiverna, fick äran att avsluta våran Thailandsvistelse. En fantastisk paradisö med turkostklart vatten. Tyvärr tyckte även kineserna om detta resemål och valde att spendera sin nyår här. Hello kitty-tröjor, matchande familjeoutfits och även i havet flytvästar med matchande armpuffar. Vart vi än gick var det kineser och alla boenden var fulla. Som ”tur” är fick vi hyra två tält, så vi i alla fall fick tyg över huvudet. Riktigas backpackers som vi nu tvingades bli, insåg vi snabbt att vi behövde en massage efter den tuffa och hårda natten på lerklumpar och stenar i 40 graders värme. Som riktiga campare gick vi upp med tuppen klockan sex för att leta ett mer civiliserat boende. Efter mycket om och men får vi tag i ett dubbelrum att dela på alla fyra, vilket känns som en dröm efter natten i tältet. Dagarna spenderade vi på stranden med snorkling, volleyboll och god italiensk glass, med både Stina & co och Marina & co, som vi oplanerat träffade på Lipe.
Nu har vi fått skynda ut från Thailand (visat gick ut idag) och Malaysia har öppnat sina portar med nya äventyr!
Pussar och kramar från hela Asiengänget! Vi gillar och dra ut på det goda så bilder kommer förhoppningsvis imorgon, beroende på om nätet samarbetar.
Åh, äntligen lite uppdatering. Det är som julafton varje gång :) Ser galet fram emot era bilder! Önskar er fortsatt härligt äventyr men vi vill inte veta av större blessyrer än skrapsåren som Alex redan fått..!
Pussar och kramar till er alla. <3 <3 <3 <3