Gomorron alla goingar! 
 
Vi ber så mycket om ursäkt att bloggen är kvar i Kambodja medans vi fortsatt till Vietnam, men internetet har inte varit på vår sida på de senaste.. Hoppas ni överlevt! :)
 
Sista staden i Kambodja var iallafall Sihanoukville, en mysig liten kuststad, där vi äntligen fick bada och sola våra bleka svennekroppar! Kvällarna erbjöd barbeque vid vattenbrynet med fyverkerier och bärs som senare vandrade över till beachparty med eldshower. Det var inte bara vi som njöt av detta utan även våran guide tog tillfället till akt... 2 nätter i rad var denna man oerhört oprofessionell och söp sig stup full. På den nivån att han sov under middagarna...
 
Första natten i Sihanoukville slutade även olyckligt för Alex då han åkte på en matförgiftning. Det resulterade i att jag och Alex kommande dag fick njuta av hotellrummet, medans resterande åkte båt till en, som dom så snällt kallar paradisö för sol, bad, snorkling och skojigheter. Men det klara vattnet, bungalowsen och de lösa kossorna var dom helt klart värda efter mycket resande och kulturellt. 
 
Följande dag bar de av mot Vietnam vilket innebar 11h buss! Ååh vad vi älskar att åka buss!...! På samma sätt som andra gillar passkontroller. Att gå över från Kambodja till Vietnam kan verka lätt och smidigt men ack då nej, vi var tvugna att gå genom 4 passkontroller och inte nog med de, dom skulle bli mutade med 1 dollar per person för att ens titta i passet vid en av Vietnameskontrollerna. Charmtroll!
 
Vi har anlänt till Vietnam!!!!! 
 
Första natt i detta land spenderade vi hos en familj. Där fick vi känna på och se hur lokalbefokningen bor, lever och lagar mat. Vi fick bland annat en liten lektion i hur man gör magiska Vietnamesiska pannkakor gjorda på rismjöl, som vi senare fick äta ihop med annan lokal mat som huset bjöd på. Lite smaklöst men gott. 
 
Storstaden Saigon var next på tur för oss efter en mycket speciell natt hos familjen. Här fick vi äntligen gå på lite cafeer och dricka massa gott kaffe som är en stor saknad hos tjejerna i gänget iallafall. Denna stad innebar framförallt att vi besökte ett av många ställen där de enorma tunnelsystemet bevarats och utvecklats för turister. Cu Chi som tunneln kallas ligger en bit utanför Saigon och hade under Vietnamkriget i uppgift att skydda Vietnameser mot USA´s attacker. För att få en någorlunda förståelse för vidden av attackerna så kan vi jämföra det med amerikanarnas inblandning i andra världskriget. Då släppte de 5 miljoner ton bomber under hela kriget. I Vietnamkriget så släpptes 15 miljoner ton bomber. Inte nog med det så spred man giftiga gaser i stort sett hela landet. Cu Chi tunneln var över 250 km lång. I denna oerhört komplexa underjordiska tunneln levde över 17 000 Vietnameser under flera år. Här fick vi pröva på att gå igenom ett tunnelparti, notera att denna del har försorats med 20% för att turister överhuvudtaget ska kunna få plats. Fick se överlevnadsmetoder och fällor och vi var oerhört imponerade av hur jäkla smarta Vietnameserna var. 
 
Här fick ni en liten försenad sammanfattning och vi hoppas på att både tid och internet sammarbetar med oss framöver!
 
Puss och kram
Malou
 
Barbequenight 
 
 
 
 Paradisön där Golda och David spenderade en heldag med vårat resegäng från alla världens hörn 
 De lösgående kossorna fick man se upp för så att dom inte åt upp ens mat
 På väg mot natten hos familjen
 Här visar dom hur man lagar mat i Vietnam och förklarar hur vi själva sen ska göra pannkakor
 
 Omgivningen i byn där vi fick bo hos familjen
 Floatingmarket åkte vi även till med en liten båt där de såldes massa gosaker
 
 Även lite kareoke har vi hunnit med! David glänser med Barbie Girl
 
Tyvärr blev internetet så trögt att vi inte hann ladda upp fler bilder så fler kommer att komma så snart internetet fungerar!
 
Ha de super och ta hand om er! Vi saknar er ska ni veta!
 
#1 - - Anonym:

Hej!
Oj, nu försvann mitt brev, ni är inte ensamma om att ha problem!!
Vad ni blir rika på upplevelser, spännande värre att få följa med på er spännande resa.
Kramar i mängd, från mormor Titti o Rolle

#2 - - Farmor Ingalisa:

Tack för de fina bilderna
Känns som om jag var med
Kram

#3 - - Iren:

Äntligen!!! Vi har överlevt detta långa uppehåll tack vare facebock och sms:):) Härligt att se alla era glada och pigga ansikten igen, det kändes lite tungt vid förra inlägget och det är ju inte så konstigt. Den sovande mannen i stolen är det er guide mån tro??? Ha en fortsatt underbar resa och tack för att vi får vara med på ett hörn. Pussar och kramar // Iren och Oscar

#4 - - monaagren.blogg.se:

Härligt att få en ny uppdatering igen, feststämning när den kom😊! Satt på en restaurang i Göteborg och läste och njöt av allt ni berättade och de fina bilderna!! Ser ut som ni har det härligt och får uppleva mycket! Skulle va kul att kunna höra när du sjöng David! Ser proffsigt ut!!
Kramar och Pussar Mona och Mats

#5 - - Linda:

Vad härligt ni verkar ha det! Så roligt att läsa hur det går för er! Hoppas att ni inte gjort slut på alla pengarna är ;) Puss o Kram

#6 - - anne-Charlotte:

Åh vad det ser roligt ut! Fortsätt och ha det underbart! Tänk inte på oss... idag snöblandat regn... Var rädda om varandra! Puss kram!

#7 - - Ingalill:

Hej har redan skrivit till er en gång men det försvann tydligen.
Ni äg verkligen ute på äventyr. Hoppas att ni håller er friska nu. Allt är bra hemma men tomt. Kramar till er alla

#8 - - Pappa Karl:

Härligt att höra av er och att ni har det bra. Sköt om er!
Kramar

#9 - - Barbro Jartun:

Tack för att vi får följa er på er innehållsrika resa. Tunnlarna som Vietcong byggt gav mig (Egon) ett av mitt livs hårdaste motionspass där man dubbelvikt snubblade fram. Dessutom trodde jag att jag tappat mitt pass där vilket gav mig stora svårigheter att ta mig ut från Vietnam. Ha det fortsatt bra på er resa och var rädda om varandra.
Kramar.
Barbro o Egon