Tjenixen från Vietnam!

 

För tillfället har jag (Malou) fått lite flyt i bloggandet, hehe vill bli av med min plikt och del av bloggen så passar på att skriva nu i början så jag sen får en liten paus och kan lägga allt ansvar i mina vänners händer. Så hoppas ni står ut med mig ett inlägg till.

 

Efter ytterligare en jobbig dag ägnad åt krigshistoria så bar det av mot Nha Trang vilket innebar första natten på tåg. Det blev en lång natt efter mycket skump, tvärnitar och brum. När vi kommit fram njöt vi till 1000 av en helt underbar frukost vid strandkanten där soluppgången prydde himlen i alla dess färger. Bättre skulle de bli. Strandparty hela dagen där vi fick avnjuta sol, bad, volleyboll, barbeque och obegränsat med drinkar och öl.

 

Dag 2 i Nha Trang var även den tipp topp. Vi hade en halvdag på ett utomhusspa med en helt underbar design och miljö. Där testade vi det berömda lerbadandet, vilket vi trodde innebar en tjock varm geggamoja… ack så fel vi hade! Det var kall lera som hade samma konsestens som vatten. Som tur var kunde vi värma upp oss i de olika typerna av 37-40 gradiga poolerna.

 

Den avslappnade känsla spat gav oss förstördes så fort vi anlände till denna natts tåg… 6 bäddar i en kupé! Kackerlackor överallt! och guiden visste vad han gjorde när han köpte 2 lock bärs till oss.

 

Efter värsta natten i mitt liv anlände vi till den underbara lilla staden Hoi An. En mysig stad längs en kanal där 150år gamla hus och butiker förgyllde omgivningen. Så där typiskt Vietnamesidylliskt. Söta tanter utan tänder i hattar som överallt bar på sina råvaror eller satt i sina små träbåtar. Här passade vi även på att njuta av lokal mat på gatorna både till lunch och middag.

 

Cookingclass hos streets! Det var en del av dag två i Hoi An. Där lärde vi oss om olika nudlar och hur man framställer dom från ris. Sen fick vi även testa att laga själva. Streets står för en organisation som hjälper ungdomar från gatorna och från dåliga förhållanden in i samhället. Det tas in 20 ungdomar varje halvår där de får en fullständig utbildning som antingen kock eller servitris. Under deras utbildning ingår även att lära oss turister hur man lagar lokal mat. När de klarat alla sina prövningar får de jobb på femstjärniga hotell världen över. Helt underbara människor som bara lyser av tacksamhet!

 

Vi är verkligen med i en bergodalbana. Så det är väldigt skönt när vi kommer till ställen som Hoi An. Hade faktiskt aldrig kunnat föreställa mig hur krävande denna resa än så länge varit. Inte heller kunnat ana hur mycket jag saknar hem och allmänt bort här ifrån, från gruppen, från guiden, från all stress och från alla måsten. Vissa perioder är jag helt utmärglad så att ingen ork finns att vara den människa man egentligen är, vilket är jätte jobbigt. Många tårar släpps och jag är så glad att jag reser med de människor jag gör! Dom är ut över det vanliga det vill jag lova!

 

Får ju inte avsluta detta till början glada inlägg med depp och tråkigheter men vill bara skriva av mig. Självklart är det många underbara stunder men det är som sagt en bergodalbana. Och om jag bara skriver hur underbart allt är så ljuger jag tyvärr. Äventyr är äventyr på alla dess vis.

 

Puss och kram alla underbara

Malou